Rolling In The Deep
Jag har tänkte mycket länge nu på vad som kommer hända i framtiden !
Antingen kommer jorden gå under 2012 som alla säger, vilket jag inte tror längre då den ska ha gått under så många gånger.
Men då är det konstiga med det bara att hur i H****** har mayaindianerna kunnat veta allting som har hänt ?
Det är en stor fråga i sig som nog aldrig kommer kunna bli besvarad.
Vad skulle ni absolut kunna dö för? Har ni något speciellt som ni vet att wow eller gud, det här skulle jag dö
för att få göra igen !
Det har jag............
Sommaren 2009 mötte jag den mest underbara killen i mitt liv. Han är verkligen min största kärlek !
Jag mötte även den sommaren ett helt fantastiskt underbart gäng som umgicks dygnet runt med varandra.
Vi vaknade åkte ut, badade, gled bil, solade, spelade, bara satt och umgicks! Det spelade ingen roll vad vi gjorde så var vi alltid tillsammans.
Alla fanns för alla och ingen var oense trots att det var två som hade varit tillsammans men gjort slut osv...
Sen fanns det en kille i vårat gäng, ''Pappa björn'' som var den som stog i mitten och fanns för ALLA, han var den starka i gänget. Han är nog den mest omtänksammaste jag någonsin mött.
Sen hade han en storasyster vid namn Carro, Karolina och en lillesyster vid namn Cornelia, hon är världens sötaste ! Dom två tjejerna betydde allt för honom. De var hans allt som han gjorde exagt allting för.
Han var helt galen, sjuk, och rolig. Det spelar ingen roll vart man var eller vad man gjorde, så gjorde han precis det han ville. ville han gå i pyjamas på ica och storhandla då gjorde han de. Ville han ta av sig skjortan på krogen och shejka gärnet med dom andra brudarna på golvet och stången, då gjorde han det !
Och han skämdes aldrig, han gick och sjöng och dansade jämt. när han röck upp dörren så ropade han alltid Haaallå hallå! eller om han ringde och man svarade så skulle han alltid låta som att han var från göteborg och skämta till det som loket !
Men som ni vet så den 29 augusti 2010 så fick jag ett samtal när jag jobbade uppe på brukstävlingarna, Först sa dom att nikko hade kört ihjäl någon på motorcykel, sen ringer dom igen och säger att det inte stämde utan att ''pappabjörn'' är död. Den smärtan har jag upplevt en gång tidigare, och hoppades på att aldrig mera få gå igenom den igen. Men när den kom en andra gång så kändes det som att mitt hjärta sprängdes, jag var helt bortom alla mina tankar.
Det ända jag tänkte var, det här är absolut inte sant!
När jag kom till platsen såg jag nikko som satt med en polis, alex med en annan, linda var där också. något annat kommer jag inte ihåg.
Nikko tog sin bil och vi åkte hem från platsen hem till kyrkbyn där vi bodde då och jag satt mig på trappen. Tårarna bara rann på mig och jag hade inget kvar i min kropp kändes det som. Jag var helt tom!
Malin, sonja, Lasse, Daniel och tindra var där ute med. Jag försökte vara stark för Nikkos skull och skulle stötta han med tanke på vad han sett, men jag klarade inte av det, jag kunde inte. Hur mycket jag än vela så gick det inte, jag var hel t trasig inombords!
Någon timme efter det så åkte vi in till bollnäs för nikko och alex skulle träffa någon på sjukhuset som dom skulle prata om händelsen med tanke på vad dom sett och gått igenom.
När vi kom dit mätte jag Anki i dörren jag har aldrig sett henne gråta som då. hon slängde sig runt min hals och nästan ramlade ihop, tårarna rann på mig.
Sen när jag såg ''Pappabjörns'' mamma brast det helt, det går inte att beskriva synen änns på hur hon såg ut. men tänk er själv att förlora erat barn.
Vi gick in allihopa i ett rum och där låg han. våran finaste älskade ''pappabjörn'' helt still, ingenting rörde sig!
Även då såg han så fin ut, så stark, så snäll.
Jag kommer ihåg att jag tog tag i hans hand och strök honom i ansiktet, han var alldeles kall, ungefär som att känna på en kall skumgummibit.
när jag höll hans hand kände jag något i hans ficka. jag sträckte ner handen och tog upp saken. Det var hans telefon. helt sprucken, och mosad. Jag gav den till Carro kommer jag ihåg, sen är allting svart.
Efter den dagen, som kändes som flera år, så splitrades alla i vårat gäng ! Det var precis som att ingen ''pappabjörn'' inga flera dagar med gänget.
så jag skulle göra allt för att få bara en dag av sommaren 2009 med alla dom underbara !
Nu är jag bara ute och njuter hos mormor i det fina vädret ! Det här är nog det skönaste stället att vara på om man vill komma bort från verkligheten ett tag !
Jag älskar er min underbara familj ! Tack för att ni finns ! <3<3
Antingen kommer jorden gå under 2012 som alla säger, vilket jag inte tror längre då den ska ha gått under så många gånger.
Men då är det konstiga med det bara att hur i H****** har mayaindianerna kunnat veta allting som har hänt ?
Det är en stor fråga i sig som nog aldrig kommer kunna bli besvarad.
Vad skulle ni absolut kunna dö för? Har ni något speciellt som ni vet att wow eller gud, det här skulle jag dö
för att få göra igen !
Det har jag............
Sommaren 2009 mötte jag den mest underbara killen i mitt liv. Han är verkligen min största kärlek !
Jag mötte även den sommaren ett helt fantastiskt underbart gäng som umgicks dygnet runt med varandra.
Vi vaknade åkte ut, badade, gled bil, solade, spelade, bara satt och umgicks! Det spelade ingen roll vad vi gjorde så var vi alltid tillsammans.
Alla fanns för alla och ingen var oense trots att det var två som hade varit tillsammans men gjort slut osv...
Sen fanns det en kille i vårat gäng, ''Pappa björn'' som var den som stog i mitten och fanns för ALLA, han var den starka i gänget. Han är nog den mest omtänksammaste jag någonsin mött.
Sen hade han en storasyster vid namn Carro, Karolina och en lillesyster vid namn Cornelia, hon är världens sötaste ! Dom två tjejerna betydde allt för honom. De var hans allt som han gjorde exagt allting för.
Han var helt galen, sjuk, och rolig. Det spelar ingen roll vart man var eller vad man gjorde, så gjorde han precis det han ville. ville han gå i pyjamas på ica och storhandla då gjorde han de. Ville han ta av sig skjortan på krogen och shejka gärnet med dom andra brudarna på golvet och stången, då gjorde han det !
Och han skämdes aldrig, han gick och sjöng och dansade jämt. när han röck upp dörren så ropade han alltid Haaallå hallå! eller om han ringde och man svarade så skulle han alltid låta som att han var från göteborg och skämta till det som loket !
Men som ni vet så den 29 augusti 2010 så fick jag ett samtal när jag jobbade uppe på brukstävlingarna, Först sa dom att nikko hade kört ihjäl någon på motorcykel, sen ringer dom igen och säger att det inte stämde utan att ''pappabjörn'' är död. Den smärtan har jag upplevt en gång tidigare, och hoppades på att aldrig mera få gå igenom den igen. Men när den kom en andra gång så kändes det som att mitt hjärta sprängdes, jag var helt bortom alla mina tankar.
Det ända jag tänkte var, det här är absolut inte sant!
När jag kom till platsen såg jag nikko som satt med en polis, alex med en annan, linda var där också. något annat kommer jag inte ihåg.
Nikko tog sin bil och vi åkte hem från platsen hem till kyrkbyn där vi bodde då och jag satt mig på trappen. Tårarna bara rann på mig och jag hade inget kvar i min kropp kändes det som. Jag var helt tom!
Malin, sonja, Lasse, Daniel och tindra var där ute med. Jag försökte vara stark för Nikkos skull och skulle stötta han med tanke på vad han sett, men jag klarade inte av det, jag kunde inte. Hur mycket jag än vela så gick det inte, jag var hel t trasig inombords!
Någon timme efter det så åkte vi in till bollnäs för nikko och alex skulle träffa någon på sjukhuset som dom skulle prata om händelsen med tanke på vad dom sett och gått igenom.
När vi kom dit mätte jag Anki i dörren jag har aldrig sett henne gråta som då. hon slängde sig runt min hals och nästan ramlade ihop, tårarna rann på mig.
Sen när jag såg ''Pappabjörns'' mamma brast det helt, det går inte att beskriva synen änns på hur hon såg ut. men tänk er själv att förlora erat barn.
Vi gick in allihopa i ett rum och där låg han. våran finaste älskade ''pappabjörn'' helt still, ingenting rörde sig!
Även då såg han så fin ut, så stark, så snäll.
Jag kommer ihåg att jag tog tag i hans hand och strök honom i ansiktet, han var alldeles kall, ungefär som att känna på en kall skumgummibit.
när jag höll hans hand kände jag något i hans ficka. jag sträckte ner handen och tog upp saken. Det var hans telefon. helt sprucken, och mosad. Jag gav den till Carro kommer jag ihåg, sen är allting svart.
Efter den dagen, som kändes som flera år, så splitrades alla i vårat gäng ! Det var precis som att ingen ''pappabjörn'' inga flera dagar med gänget.
så jag skulle göra allt för att få bara en dag av sommaren 2009 med alla dom underbara !
Nu är jag bara ute och njuter hos mormor i det fina vädret ! Det här är nog det skönaste stället att vara på om man vill komma bort från verkligheten ett tag !
Jag älskar er min underbara familj ! Tack för att ni finns ! <3<3