JENNIFER TILLANDER

Den här dagen förändrade hela mitt liv. Då min ''morfar'' Gick bort. Han hade canser och det fanns inget dom kunde göra för att rädda honom.. Vi borde vara tacksamma för att dom gav han en till två månader, men det gick fem.. Ingen hade kunnat tro att det skulle hända när det väl hände ! Han var så otroligt pigg och glad.

 

Varje gång jag träffade honom under tiden han var sjuk gjorde det så ont i mig.. Det var som att en del inom mig långsamt försvann. Vi var där och hjälpte han och mormor att rensa ut och göra iordning en massa. Och att stå och slänga oxh rensa ut hans saker för att dom inte skulle användas eftersom han skulle dö, var det svåraste jag någonsin gjort i hela mitt liv. Att sitta och lyssna på planeringen inför den här tiden samt efter till begravning och papper m.m var som en dröm, en riktig marddröm som man bara vela vakna upp ur. Det går inte att beskriva den känslan. Eller änns kunna tänka tanken om hur det kändes för ''morfar''..

 

Varje gång jag kollade på honom så såg han på mig med kärlek i ögonen, och sa att allting är lugnt och att han mår bra ! Men innerst inne så tror jag nog att det fanns en rädsla. Det han sa att han var mest ledsen över var att han inte fick vara med och se oss växa, hur det går för oss, hur mormor skulle klara sig.

 

Så stort hjärta som han har finns det bara mormor som har ! Jag har aldrig träffat någon som är lika fina människor. Men ändå så kom det här... Det är så orättvist, att en människa som aldrig rökt, snusat, tagit drogor eller knappt druckit alkohol, en människa som älskade att vara ute i naturen, en människa som var med i massor av föreningar för att hjälpa till, ska få detta besked..

 

Jag sa flera gånger att jag skulle komma ut och hjälpa dom, och umgås, men jag åkte aldrig när jag sa det. Jag hittade på annat istället, för att jag var rädd, det gjorde ont i mig varje gång jag såg honom. Vilket jag idag har en sån stor ångest över ! Istället för att åka ut och ta vara på varje minut..

 

''morfar'' brukade alltid säga, om man skulle fixa något eller göra något, '' Vi gör så gott vi kan, nå mer kan vi inte göra '' 

 

Den 24/11-2012 Så gifte dom sig, Dom har varit förlovade i 30 år, men nu velade dom vara gifta på riktigt !  Det var världens finaste bröllop. Mormor såg ut som en vacker ängel och theo var så otroligt vacker ! Precis som dom nyss kommit ner från himlen. Men såg deras lycka, man såg deras kärlek, man såg deras själar som satt ihop med varandra. Jag och min kusin Malin fick äran att skriva på vittnespaperen då det var ett borgligt bröllop. Känslan jag hade när jag skrev under går inte att beskriva. Malin sjöng en sån underbar låt. Och när dom dansade så var det helt magiskit. Sån kärlek vill jag uppleva ! 

Att ta del i deras bröllop är det vackraste jag någonsin varit med om. Det var något som alla vi väntat på !

 

några dagar innan Han gick bort så fick jag ett samtal  om att han låg på sjukhuset då han fått en hjärtinfarkt. Dom skulle på koll på sjukhuset i Bollnäs, och när dom står i receptionen så faller han handlöst ner på golvet. Som tur var hände det på sjukhuset, annars hade han inte överlevt den. Dom återupplivade honom och sen fick han vara på hjärtavdelningen. Vi åkte samma dag som det hände, och när vi kom in låg han helt ynklig i sängen, och var absolut inte sig själv. Han hade slagit i huvudet i samband med fallet. Det ända han kom ihåg var att dom hade köpt present till hans barnbarn derek! Vilket är ett teckan för mig vad han betyder för ''morfar'' ! Det gjorde så ont i mig att se på han, men jag var stark för hans skull. När vi gick pussade jag honom på kinden och sa vi ses snart igen! Vilket vi inte gjorde..

 

Det är så mycket under det senaste halvåret som speglar tillbaka i mitt huvud. Vilket gör att jag får sån ångest ! Men som jag är så trycker jag bort det och försöker vara stark och inte visa vad jag känner. Men nu orkar jag ärligt talat inte längre. Jag faller samman ! En del av mig är borta och kommer aldrig mer tillbaka, Tiden kommer inte läka det här såret... MEN jag kommer ta mig igenom det, jag kommer kunna vara lycklig. Med hjälp av mina underbara vänner och min underbara älskade familj ! <3

 

Det jag är så otroligt tacksam över är att han slapp lida, och att vi inte har ett ända dåligt minne med varandra, bara en massa fina underbara värda minnen ! Jag hade inte kunnat ha det bättre med dom ! Dom har gjort mig till den människa jag är ! <3

 

Mormor och morfar, Jag älskar er av hela mitt hjärta, ni har visat mig vad äkta kärlek är, och ni har visat mig hur man lever det bästa liv ! <3